Andras utseende är vårt största intresse
Det verkar anses som en mänsklig rättighet att uttala sig om hur andra ser ut, både positivt och negativt. Att värdera andras utseende genom att säga: "Gud vad hen var snygg i de där kläderna!" eller: "Herregud, vad har hen på sig?!" Jag gör precis samma sak.
När blev vårt utseende vårt främsta vapen och vår svagaste punkt?
Härmed ska jag göra mitt allra bästa för att låta bli att uttala mig om andras utseende. Det finns viktigare egenskaper hos en person än hur den ser ut. Varför tror ni att vi lägger ner så mycket tid på hur både vi och andra ser ut? Det finns (såklart) undantag från den här regeln, men det händer ofta att just utseendet hos någon diskuteras.
Det är klart att det är lätt att bedöma ett utseende. Vi behöver inte känna någon för att kunna säga om denne är snygg eller ful, enligt våra personliga poängskalor. För att uttala sig om hur någon är som person behöver vi däremot veta vem det är. Handlar det helt enkelt om att vi vill ta den enkla vägen ut? Det kanske är just det som är grejen - väljer vi att inte uttala oss om hur andra personer ser ut, så måste vi lära känna dem för att kunna prata om vilka de är. Utseendet har kanske bara varit den enklaste vägen?
Nej, nu är det slut på svamlet! Kommentera gärna ifall ni har några tankar. Det vore jätteroligt med input på ämnet!
Åh, jag är själv så jäkla hemsk vad gäller sånt här. Ja, du vet ju hur det är och sådär... Nä men jag tror det handlar mycket om att vi på något sätt vill bekräfta vår egen smak - om det exempelvis handlar om att någon har tagit på sig HELT fel kläder. Att klanka ner på någons utseende KAN vara ett sätt att försöka säga "heey, för visst ser jag bättre ut?" Men jag tror också att det kan vara som du säger, att vi utgår från att vi kan säga något om en person för att vi tittar på deras utseende.
Rätt kul att du tog upp det här idag för det hände mig en grej i skolan (ajg har fått en mysko människa efter mig, får ta det någon dag) : jag tar av mig jackan varav killen utbrister "jaså är du tatuerad, du ser inte ut som en tjej som är tatuerad!" och pekar på min ponny. Jahopp? För att du sett mig utan att se mina underarmar vet du helt plötsligt vem jag är och hur jag agerar? Hm. Aja, svammel från min sida med.
men vad ska du och jag prata om nu då? :(
